Chapter 1 - First step to falling in love
Jag låg på min säng och kollade på tv. Jag blädrade bland flera kanaler men inget fångade mitt intresse. Jag stirrade på tv skärmen med en livlös blick, inga tankar i huvudet, jag bara stirrade. Till slut vibrerade min mobil, det var någon som ringde. Det stod Nadia på mobilskärmen. Nadia är en av mina närmaste vänner, jag svarade:
S – Hallå?
N - Steepph! Vi alla ska ut ikväll med gänget, hänger du med?
S – Hela gänget eller? Har ju ändå inget för mig, håller på och ruttnar här hemma behöver komma ut lite!! Vilken tid drar ni då?
N - Ja det är alla vi typ och några till. Vi ska vara ute, det är ju riktigt skönt väder. Kom till mig vid 9? Var fixad då för vi drar dit typ halv 10 eller nått.
S - Aa, messar dig när jag är på väg, puss!
Jag gick upp från sängen, drog ner till köket och såg att ingen var hemma. Jag tog fram mobilen och messade mamma och berättade att jag skulle på fest idag och kommer väl hem när det tar slut. Sedan tog jag fram lite mat och började käka. Tiden rullade iväg så skulle börja fixa mig nu. Jag stirrade i min garderob ett par minuter, hittade inget fint. Letade bland kläderna som låg huller om buller, det var rätt så stökigt där.. Men tillslut lyckades jag hitta en blommig tub klänning. Till det hade jag ett par gladiatorsandaler. Jag piffade upp outfiten med ett par ringar. Min sminkning bestod av bara lite rouge eftersom jag var rätt så brun, hade jobbat riktigt hårt med brännan, och så la jag lite kajal, mascara, ögonskugga och till det röda läppar.
Nu var jag hos Nadia som fixade sig lite. Nadia var ganska lång, hon hade mörkbrunt hår, bruna ögon och rätt så små läppar. Hon hade på sig ett par jeansshorts med en jättesöt ljusrosa linne. Efter ett litet tag så begav vi oss mot festen som skulle vara vid stranden.
- Gå loss idag gumman, träffa lite killar och ha kul! Sa Nadia helt plösligt.
– Haha slutaaaa! svarade jag lite irriterat.
Jag var lixom personen som inte brukade gå loss så mycket. Med mina vänner kunde det väl gå vilt till men annars brukar jag bara chilla för mig själv, jag är inte typen som träffar killar o.sv. Vi gick till stället, det var rätt så många. Kände igen dom flesta, nästan alla. Det fanns massa dricka hit och dit, vattenpipor och ja allt möjligt. Hälsade på flera stycken och sedan satte jag mig med mina vänner. Vi rökte vattenpipa och drack lite och hade det jättemysigt. Det började gå vilt till, tjejer blev kastade i vattnet, hångel hit och dit och ja det som händer på fester typ. Dansade lite med mina vänner, musiken var hööööög! Give me everything – Pitbull ft Neyo spelades ut högtalarna.
Jag blev lite trött så gick och satt mig på en filt och kollade ut mot havet. Såg att det var andra personer som kom, den ena var riktigt snygg.
Han var ganska lång, hade brunt tjockt hår, svarta jeans som hängde ner lite och en vit t-shirt med något tryck på. Jag satt och stirrade på honom ett tag, typ studerade hela han.. Han såg ju riktigt bra ut.
Plösligt fick vi ögonkontakt, gud vad pinsamt tänkte jag. Såg att han kom fram mot mig. Fan fan fan, varför måste jag alltid lyckas med att skämma ut mig?!
- Yoo, varför sitter du här helt ensam? Frågade han från ingenstans bara sådär.
Hans röst.. Jag rös när han sa det där. Vafan jag känner inte ens killen, men han var jäävligt snygg.. Jag log mot honom och svarade:
- Blev bara lite trött så satt mig här för att ta det lite lugnt.
- Justin heter jag, han tog fram handen och blinkade.
- Stephanie, jag log tillbaka och tog emot hans hand.
Vi pratade ett tag, berätta om varandra o.sv.
Justins perspektiv:
Jag trodde att hon skulle känna igen mig. Just nu hade jag inga turnéer på g, så jag umgicks bara hemma med mina gamla vänner. Alla här behandlar mig som en vanlig människa, den jag var innan jag blev känd. De pratar inte så mycket om ”Justin Bieber som alla känner till” Så det är rätt skönt och vara här.
Stephanie som jag just träffade, riktigt vacker var hon. Hennes gröna ögon, stora läppar, ljusbruna håret som hängde ner fick mig och falla typ. Kunde inte koncentrera mig så mycket av det hon sa, studerade henne från topp till tå, hon var perfekt. Det verkade som om hon inte kände igen mig eftersom hon frågade en massa som dom flesta vet redan. Lite konstigt, men det skulle va skönt och umgås med en person som inte visste så mycket om mig redan. Och jag valde att inte berätta om att jag är känd.
Stephanies perspektiv:
Jag kollade på honom och plösligt var allt mörkt, jag kände mjuka, fylliga läppar mot mina och njöt av kyssen.
Kyssen var obeskrivlig, det var den bästa kyssen jag hade fått. Den kändes så äkta. Jag rös om hela kroppen och rodnade. Kyssen avslutades när min mobil vibrerade. Det var ett sms från Nadia. Jag läste sms:et och det stog: VART FAN ÄR DU?!
Vi gick tillbaka dit alla var, vi tog farväl av varandra och sedan drog jag hem och somnade med ett leende på läpparna.
Då var del ett ute! Vad tycker ni? Jag tycker att den inte var så bra, men det kanske blir bättre med tiden. Som ni säkert förstog så känner Stephanie inte igen Justin. Iaf kommentera vad ni tycker, ni som har hittat hit hehe, så kommer nästa del snabbare!
